
Ursprungligen postat av
Mikael
Perseverance själv är 'kärnkraftdriven' och därmed inte beroende av solceller som riskerar att damma igen. Man utnyttjar den energi som frigörs vid radioaktivt sönderfall av plutonium (Pu-238) för att generera elektricitet i termoelement. Det nukleära batteriet är dimensionerat för att leverera i medeltal 110 W elektrisk effekt under de kommande 14 åren. För att ta höjd för effekttoppar finns en buffer i form av Li-jonbatterier.
Valet av av den lite ovanliga isotopen Pu-238 motiveras av den har relativt kort halveringstid (knappt 90 år) vilket resulterar i hög aktivitet, dvs. många sönderfall per sekund. Genom att sönderfallet sker ger genom utsändande av alfa-partiklar som väldigt snabbt bromsas upp i efter några mikrometers färdväg i materialet så kommer så gott som all sönderfallsenergi att deponeras i det nukleära batteriet i form av värme. Det är denna värme som i termoelement kan omvandlas till elenergi.
För att få en uppfattning om vilken energi som frigörs kan sägas att ett radioaktivt sönderfall av Pu-238 frigör nästan 1 miljon(!) gånger mer energi än vad som blir resultatet om man förbränner en kolatom med syrgas (och bildar CO2) :-). Uttryckt i mer begripliga termer kan man säga att Pu-238 i medeltal utvecklar ca. 0,57 W/g eller drygt 11 W/cm³ värmeeffekt. Efter knappt 90 år har effekten minskat till hälften...
Ur min synpunnkt finns Perserverance med bland topprojekten i min egen lista över coola rymdprojekt där Apollo än så länge är ohotad etta.
Apollo
Voyager
Hayabusa 2
Perserverance
Space Shuttle